Svensk ordbok 2009, webbversion

köra på´ verb körde kört, pres. kör kör·de1köra så att for­donet kolliderar med ngn/ngt trafik.han råkade köra på en lykt­stolpeköra på (ngn/ngt)sedan 18232arbeta vidare vard.arb.Kan vi fort­sätta så här? – Ja, det är bara att köra påköra påsedan åtm. mitten av 1970-taletSubst.:vbid1-886489påkörande (till 1), vbid2-886489påkörning (till 1)